Hem Skulpturer Lista Hur Om Kontakt Mosaiker  
Språk:  -Svenska
-English
 
 

Om konstnären Kerstin Merlin Eriksdotter



Brons förtrollar. I tusentals år har människan gjutit föremål i brons men för Kerstin tog det lång tid att hitta vägen till skulpturen och bronset. Idag säger hon:”Brons är mitt medium. Dess överlägsna kvalitet vid gjutning ger mig möjlighet att uttrycka det jag vill ha sagt. Jag samarbetar med metallen. Man måste respektera den och ge den chans att visa vad den kan. Jag trivs med lukten av smältan och känslan av lenhet och värme när jag bearbetar den gjutna figuren. Brons berör och vill bli berört. Jag älskar mitt arbete.”

photo: Emil

Att gjuta i bons är ett kostsamt och krävande hantverk. Kerstin använder sig oftast av något som kallas förlorat vax-metoden ”cire perdu” (se bilder från processen). Det är ett hårt arbete, skitigt, slitigt, varmt och väldigt tidskrävande, men det är en utmaning som hon antar med glädje. Den osäkerhet som finns i många delar av processen utgör en viss lockelse. När gjutningen väl är klar återstår, enligt Kerstin, det mest tillfredställande momentet, ciseleringen, som lätt kan dra ut på tiden. Varje verk ställer henne inför nya krav på inlevelse, fromkänsla och teknik. Kvaliteten är viktig för henne och hon accepterar ingenting som inte håller måttet i hennes ögon. Hon nämner inte heller hur många skulpturer hon har kasserat på grund fel som igen annan ser. Men i relation till komplexiteten i arbetsmomenten, tycker hon det är värt den extra kostnad och tidinsats som det innebär att gjuta i brons. På senare tid har hon även tagit stenen i bruk i sitt skulpterande. Den svenska graniten har fångat hennes hjärta och vart detta leder kan bara tiden utvisa.

En samlare som kom i kontakt med Kerstins konst för första gången sa att han kunde se och känna att hennes skulpturer utstrålade ”kärlek, generositet och andlighet”. Ett konstverk blir ett avtryck av konstnärens själ. Hennes energiska och livfulla personlighet smittar tydligt av sig i konsten. Kerstins ständiga nyfikenhet driver henne att testa både sin egen förmåga och vad som är tekniskt möjligt. Hon försöker fånga dynamiken i ögonblicket. Oavsett om det är en figurativ, semiabstrakt eller abstrakt skulptur är rytmen central. Det är som musik där konstnären är dirigenten och materialet musikerna.

När Kerstin arbetar på ett verk blundar hon ofta och bara känner hur skulpturen får liv under hennes händer. Hon har en tanke om att även den som inte är seende skall kunna njuta av konstverket. Linjen lämnar aldrig figuren. Den återvänder likt en himlakropp i bana runt sin sol. Detta skapar energi.

Det är med glimten i ögat och ett okynnigt leende som Kerstin avslöjar hur idéerna till hennes skulpturer blir till: ”De kommer oftast på natten som färdiga bilder, överlämnade av en liten ängel eller vänligt sinnat väsen som sitter på täcket. Ibland glömmer de att visa hur ”baksidan” av skulpturen ser ut. Det är lite retsamt.”

Med humor, elegans och djup skapar Kerstin verk som berör och berikar, som vill ge betraktaren en stunds vila från vardagens stress, som leder bortom tingen till vårt inres hemligheter och vår delaktighet i kosmos.

I Kerstins konst är det ofta betraktaren som blir upptäckt och iakttagen av något i själva konstverket och fasthållen en stund. Verket kommunicerar med iakttagaren och väcker en önskan om att återkomma och fortsätta konversationen. Kerstin menar till och med att ett konstverk inte är färdigt förrän betraktaren avslutar det utifrån sina erfarenheter.

Efter akademiska studier vid Göteborgs Universitet (juridik och astronomi) arbetade hon både inom det privata näringslivet och inom det offentliga. Hon upptäckte så småningom, som de flesta andra, att ett kontorsarbete inte ger utrymme för en konstnärssjäl att helt komma till sin rätt. Gradvis fann hon ”sitt sanna jag”, vilket med tiden ledde till det orubbliga beslutet om att dela tidlösa värden och tankar speglade genom konsten. Det var så hon bäst kunde bidra med något positivt till samhället.

Kerstin driver nu sin egen verksamhet sedan många år. Till att börja med utryckte hon sitt konstnärskap genom måleri, hon utbildade sig på Dômens Konstskola i Göteborg, utvidgade senare uttryckssätten till att även arbeta med mosaik, där tanken om återvinning spelade en väsentlig roll i den kreativa processen. Det blev en lek mellan konstnären och materialen. På senare tid har skulpterandet blivit det viktigaste uttryckssättet för henne. Kerstin hade uppslag, skisser och modeller för kommande skulpturala verk, men visste inte vart hon skulle vända sig. Hon behövde finna goda lärare och personer som kunde hantverket, för att få de kunskaper som var nödvändiga för att arbeta med skulptur. En händelse som haft avgörande betydelse för hennes konstnärskap är en bronskurs för skulptören och bronsgjutaren Vladimir Stoces, år 2010. Denna kurs kom att totalt ändra riktning på hennes konstnärskarriär, till förmån för skulpterandet. Hon har sedan gått i lära hos honom och hon säger att hon haft stor tur som fick en så bra lärare. Sedan 2014 ingår även stenen i Kerstins arbetsmaterial. Mycket inspirerad av den ryske skulptören Viktor Korneev, som hon gick utbildning för samma år. Denna erfarenhet har haft stor betydelse för hennes utveckling och gett henne mer mod i skulpterandet.

Kerstins långa, intressanta utveckling kan ses i hennes arbeten. Föreställ er vilken resa hon har gjort; från kontorsarbete till metall- och stenkonstnär! Hennes passionerade sätt att arbeta och hennes förhållningssätt till materialen imponerar. Besöker du henne i gjuteriet och ser henne arbeta på en bronsskulptur, kan du rent av förnimma att något av en zen-liknade stämning infinner sig i det stora rustika rummet, när hon likt ett instrument utför och tolkar idéer från andra dimensioner i dessa vackra konstverk.

Hon sammanfattar själv sitt konstnärskap med författaren Richard Bachs ord:

  “ ‘Det är inget lätt jobb, men jag har blivit betrodd med ett uppdrag.’ ”

Det är träffande att Kerstin svarar på frågan om varför hon blev konstnär med ett citat från den amerikanske författaren Richard Bach, som skrev ”Måsen”/”Jonathan Livingstone Seagull”. I boken instruerar Jonathan en ung trut att pröva sina vingar och stiga mot skyn så högt han förmår. Detta tog Kerstin till sitt hjärta. Alla är förundrade över hur mycket hon har åstadkommit på så kort tid. Ja visst är det så, nu bär hennes vingar - hon kan flyga!
 

 

 

 
CV
Bibliografi
Konst i Sammanhang
Gallerier
 
Skulptörförbundet
 
tillbaka

Hem Skulpturer Lists Hur Om Kontakt Mosaiker  
 
© Copyright 2000-2017 Kerstin Merlin Eriksdotter / QBRITS AB